Vi ingår avtal varje dag, men tänker sällan på vad det innebär. Ett avtal är en överenskommelse mellan två eller flera parter – det kan vara du och din matbutik när du köper mjölk, eller du och en vän när ni bestämmer att ses på lunch. I den här texten får du veta vad ett avtal är, hur du ingår det, vad som händer om någon bryter mot avtalet och hur du kan tänka innan du säger ja. I denna första del fokuserar vi på anbud och accept; i del 2 behandlar vi avtalsbrott och i del 3 delar vi några allmänna råd kring avtal.
Anbud och accept
Första paragrafen i avtalslagen från 1915 slår fast att den som ger ett anbud – och den som svarar ja – blir bunden av sitt ord. Regeln är enkel: lämnar du ett anbud är du bunden om mottagaren tackar ja. Men i praktiken kan det vara knepigt att avgöra vad som är ett anbud och när du faktiskt blir bunden.
Ett anbud måste vara tillräckligt konkret och riktat till en bestämd mottagare. Det ska ge ett underlag för att bedöma vad avtalet handlar om, även om inte alla detaljer är klara. Om du bara ställer en öppen fråga utan pris, leveransvillkor eller andra viktiga punkter är det ofta för vagt.
Ett exempel belyser gränsen: Företag A berättar för företag B att de äger en grävlastare som de inte längre behöver. Maskinen är i bra skick och har bara gått några hundra timmar. A frågar om B är intresserat av att ta över den. Är detta ett bindande anbud? De flesta skulle säga att förfrågan är för ospecifik för att skapa ett avtal. Samtidigt kan företag B svara ”ja” – och parterna kan gå vidare. I nästa avsnitt reder vi ut varför svaret trots allt kan skapa en överenskommelse.
Många olika regelverk
Avtalslagen omfattar alla avtal där båda parter ska prestera något. Eftersom avtalen kan handla om allt från köp av mjölk till hyresavtal, maskinköp eller fastigheter behövs mer detaljerade regler för olika områden. Därför finns särskilda lagar för fastighetsköp, köp mellan företag, konsumentköp, konsumenttjänster och mycket annat. Om det finns en speciallag går den före avtalslagen.
Ett exempel är jordabalken. Den kräver att ett fastighetsköp måste ske skriftligt och innehålla vissa uppgifter – annars är köpet ogiltigt. Köplagen saknar särskilda regler om när avtalet uppstår, men innehåller bestämmelser om risk, kostnader, fel, dröjsmål och skadestånd. Parterna kan avtala bort många av dessa regler.
Oren accept
En accept måste motsvara anbudet. Om du svarar ja men ändrar villkoren, exempelvis genom att föreslå ett lägre pris, betraktas svaret som en ny förfrågan – inte som en accept. Inget avtal har då uppstått. I sådana fall är det den andra parten som får bestämma om hen vill gå vidare.
Partsbruk
Hur parterna brukar agera i sina affärer spelar också roll. Har ni en långvarig relation kan ett enkelt ”är du intresserad?” räcka för att binda er, eftersom ni tidigare har ingått avtal på liknande sätt. Sedvana och handelsbruk väger tungt när man avgör om ett anbud eller en accept är bindande.
Formkrav och skriftlighet
Det finns få formkrav för avtal i svensk rätt. Fastighetsköp och överlåtelse av bostadsrätt måste vara skriftliga, men de flesta andra avtal kan vara muntliga. Rent juridiskt kan ni alltså komma överens om ett miljardprojekt med ett handslag – även om vi inte rekommenderar det. Vid större affärer skriver parter ofta en avsiktsförklaring. Där kan de enas om att inget avtal anses slutet förrän ett skriftligt kontrakt är undertecknat. Sådana dokument förekommer framför allt vid köp av aktiebolag och kan vara praktiska när förhandlingarna tar lång tid.
Terra kan avtalsrätt!
Vi på Terra arbetar dagligen med avtal mellan företag samt mellan företag och konsumenter. När du kontaktar oss får du ett team anpassat efter dina behov. Har du frågor om avtal, anbud eller accept? Hör gärna av dig till mig eller någon av mina kollegor redan idag!
