Miljöbalken (MB) definierar inte uttryckligen begreppet verksamhetsutövare, men rättspraxis och förarbeten har klargjort dess innebörd. Enligt 10 kap. 2 § miljöbalken ansvarar den som bedriver eller har bedrivit en verksamhet, eller har vidtagit en åtgärd som orsakat eller bidragit till en föroreningsskada eller allvarlig miljöskada, för att avhjälpa skadan.
Det innebär att både fysiska och juridiska personer kan räknas som verksamhetsutövare, så länge de har haft faktisk eller rättslig möjlighet att påverka verksamheten.
Domstolar har också fastställt att ansvaret inte enbart omfattar den som direkt driver verksamheten. Även andra aktörer – exempelvis moderbolag som styr dotterbolagets verksamhet – kan hållas ansvariga som verksamhetsutövare om de har haft ett avgörande inflytande över verksamheten.
Verksamhetsutövare enligt plan- och bygglagen (PBL)
Plan- och bygglagen (PBL) saknar en tydlig definition av begreppet verksamhetsutövare. Lagen fokuserar på planering, byggande, tillsyn och markanvändning.
Även om PBL inte använder termen direkt, går det att härleda ansvar till byggherrar, fastighetsägare och exploatörer genom lagens bestämmelser. Det är dock miljöbalken som tydligast reglerar verksamhetsutövarens ansvar när det gäller miljöfrågor och föroreningsskador.
Verksamhetsutövarens ansvar enligt miljöbalken
Den som anses vara verksamhetsutövare enligt miljöbalken bär ett omfattande ansvar. Här är de viktigaste delarna:
1. Avhjälpa föroreningsskador
Enligt 10 kap. 2 § MB måste verksamhetsutövaren avhjälpa förorenings- och miljöskador – även efter att verksamheten har upphört. Både nuvarande och tidigare utövare kan hållas ansvariga om de bidragit till skadan.
2. Visa miljöhänsyn
Enligt 2 kap. 1 § MB måste verksamhetsutövaren bevisa att verksamheten bedrivs på ett sätt som inte skadar människor eller miljö. Bevisbördan ligger alltså på utövaren, som ska visa att hänsynsreglerna följs.
3. Dela solidariskt ansvar
När flera verksamhetsutövare orsakar samma föroreningsskada, ansvarar de solidariskt. Myndigheten kan rikta krav mot en eller flera av dem, som sedan får fördela kostnaderna sinsemellan.
4. Följa tillsyn och villkor
Verksamhetsutövaren måste uppfylla de krav och förelägganden som tillsynsmyndigheterna ställer, till exempel genom att genomföra miljökontroller, saneringar eller efterbehandlingsplaner.
5. Ansvar vid konkurs
Även konkursbon kan bli verksamhetsutövare om de fortsätter verksamheten eller vidtar åtgärder som bidrar till förorening. Flera rättsfall har slagit fast att konkursbon kan bära miljöansvar.
Rättspraxis som klargör ansvaret
Domstolspraxis har haft stor betydelse för att tydliggöra vem som är verksamhetsutövare och vilket ansvar som följer. Några centrala avgöranden är:
- MÖD M 4233-13 och M 4093-13: Konkursbon för en gruvverksamhet bedömdes som verksamhetsutövare och ålagdes att hantera föroreningsskador, trots att verksamheten hade upphört.
- MÖD M 11429-12: Ett moderbolag klassades som verksamhetsutövare eftersom det utövat avgörande kontroll över dotterbolagets miljöfarliga verksamhet.
- MÖD M 7995-11: Två företag delade solidariskt ansvar för saneringskostnader då båda bidragit till föroreningen.
Sammanfattning
En verksamhetsutövare enligt miljöbalken är den som bedriver, har bedrivit eller har bidragit till en verksamhet som orsakar miljöskada.
Ansvaret är omfattande och omfattar både nuvarande och tidigare aktörer, inklusive moderbolag och konkursbon.
PBL innehåller ingen direkt definition, men ansvar kan ändå uppstå för byggherrar och fastighetsägare genom lagens regler om byggande och tillsyn.
Sammantaget bär verksamhetsutövaren ett tungt miljörättsligt ansvar. Personen eller bolaget måste sanera, följa tillsynsbeslut och visa miljöhänsyn – allt för att skydda miljön och bidra till ett hållbart samhällsbyggande.
