Det är inte ovanligt att det uppstår skador på arbetsgivares egendom under en vanlig arbetsdag. De flesta skador sker av misstag och utan uppsåt medan andra skador uppstår på grund av uppsåt eller vårdslöshet från personalens sida. I skadeståndslagen (1972:207) benämns den senare situationen såsom vållande till skada. En av de första frågor som aktualiseras i en sådan vållandesituation är vem som har principalansvaret för personalen, det vill säga vem som ansvarar för att ersätta de skador som personalen orsakat.
För att fastställa vem som har principalansvaret behöver det först avgöra vem som rent arbetsrättsligt utövar arbetsledningen för personalen. Denna bedömning sker vanligtvis mot bakgrund av den arbetsrättsliga lagstiftningen, det vill säga hos vilken arbetsgivare personalen har sin anställning. Vid inhyrning blir dock bedömningen annorlunda.
Med inhyrd personal menas personal som har sin anställning hos ett företag men hyrs ut för att utföra arbetsuppgifter åt ett annat företag. Den inhyrda personalen utför arbetet i inhyrarens lokaler, med inhyrarens utrustning och maskiner och får sin arbetsledning direkt från inhyraren och inte från sin arbetsgivare. Detta innebär att även om den arbetsrättsliga lagstiftningen ligger till grund för principalansvarsbedömningen kan det dock förekomma fall såsom vid inhyrning där bedömningen blir annorlunda. Om ett företag hyr in personal och i och med detta svarar för arbetsledningen av den inhyrda personalen har också inhyraren principalansvaret vid skada som vållats av den inhyrda personalen.
I entreprenadbranschen är det inte ovanligt att ett entreprenadföretag hyr in maskiner med specialutbildad personal som medföljer för att sköta maskinen. I en sådan situation sker principalansvarsbedömningen fortfarande utifrån var arbetsledningsrätten föreligger. Om personalen behåller anknytningen till sin arbetsgivare, det vill säga där personalen har sin anställning, och utför arbetet självständigt i förhållande till inhyraren borde arbetsgivaren vara att betrakta som principal även om inhyraren bestämmer vilka arbetsuppgifter som skall utföras. Om däremot inhyraren övertar ledningen av arbetet och ger den inhyrde personalen instruktioner om hur arbetet skall utföras, borde inhyraren ansvara för uppkommen skada. I verkligheten kan det dock förekomma en kombination av att den inhyrde personalen får sin arbetsledning både från inhyraren och från sin arbetsgivare vilket försvårar principalsansvarbedömningen. En bedömning behöver således göras från fall till fall för att fastställa vem som bär principalansvaret i dessa situationer.
