Svea hovrätt kom den 5 november 2020 med ett avgörande (T 7178-18) där Entreprenörens fakturerade pris medförde bundenhet för Beställaren trots att Entreprenören inte kunde visa att samtliga fakturerade arbeten omfattades av parternas avtal.
Enligt parternas avtal, i ett kommersiellt förhållande, skulle entreprenaden bestå av uppförandet av en vinterförvaringshall för båtar, anläggandet av en väg samt visst schaktningsarbete. Arbetet skulle utföras på löpande räkning. Under entreprenadens gång tillkom arbete på befintlig väg, anläggandet av en vändplan och andra mindre arbeten.
Beställaren hade erlagt betalning för samtliga fakturor och yrkade att entreprenören skulle återbetala ca halva kapitalbeloppet. Detta då beställaren ansåg att fakturerat belopp var oskäligt för avtalat och utfört arbete. Hovrätten kom fram till att vissa av de tillkommande arbetena omfattades av parternas avtal men entreprenören lyckades inte visa att anläggandet av vändplanen eller arbetet på den befintliga vägen omfattades av avtalet.
Efter att hovrätten utrett frågan om vilka arbeten som omfattades av avtalet hade hovrätten att ta ställning till frågan om reklamation. Först konstaterades att beställaren haft en reklamationsskyldighet gentemot fakturorna. Reklamation hade förvisso skett men först efter drygt 2,5 år efter det att den sista fakturan ställts ut, vilket inte ansågs vara inom skälig tid. Hovrätten grundade sin bedömning på att en mer skyndsam reklamation än 2,5 år krävdes i ett kommersiellt förhållande. Bedömningen måste göras i det enskilda fallet och i detta fall ansågs det inte ha skett inom skälig tid.
Därefter tog hovrätten även ställning till om det fakturerade beloppen var oskäligt. Hovrätten, precis som underinstans, valde att tolka 47 § köplagen analogt.
47 § Har köparen fått en räkning, är han bunden av det pris som har angetts i räkningen. Detta gäller dock inte, om han inom skälig tid meddelar säljaren att han inte godkänner priset, om ett lägre pris följer av avtalet eller om det fordrade beloppet är oskäligt.
Beställaren konstaterades bära bevisbördan för att det fakturerade beloppet var oskäligt. Hovrätten tog här vägledning från kommentaren till 1905 års köplag, detta då vägledning varken fanns att tillgå i förarbetena till aktuell köplag eller i rättspraxis. Enligt den var det köparens sak att förebringa bevisning om prisets orimlighet, vilket här även var förenligt med huvudregeln att den som påstår ett visst förhållande har bevisbördan för det.
I detta fall lyckades Beställaren inte visa att det fakturerade priset var oskäligt, detta medför för den sakens skull inte att priset var skäligt. Hovrätten fastställde därför att priset som fakturerats av Entreprenören stod fast. Sammanfattningsvis kan en beställare bli bunden av det pris som en entreprenör kräver för ett utfört arbete om det inte anses oskäligt eller om beställaren inte inom skälig tid invänder mot priset. Detta innefattar även arbete som inte avtalats mellan parterna.
