Lag om entreprenörsansvar för lönefordringar

Det senaste året har koden AFC.59 – Entreprenörsansvar för löner blivit allt vanligt förekommande i administrativa föreskrifter. Bakgrunden till detta är att en ny lag trädde i kraft den 1 januari 2019, den är tillämplig vid samtliga bygg- och anläggningsentreprenader och är därför viktig att känna till. Lagen (Lag om entreprenörsansvar för lönefordringar, SFS 2018:1472) reglerar ansvaret för entreprenörer att betala ut löner till sina underentreprenörers arbetstagare. Lagen möjliggör således för personer som arbetar på en entreprenad att få sin lön utbetald av entreprenörer högre upp i kontraktskedjan för det fall att arbetsgivaren inte betalar.

I lagen benämns den entreprenör som är placerad direkt under beställaren i kontraktskedjan som huvudentreprenör. Vid en delad entreprenad kan det därför finnas flera huvudentreprenörer, det finns dock enbart en huvudentreprenör i varje kontraktskedja. Uppdragsgivare är den som i sin tur anlitat den arbetsgivare vars arbetstagare har en lönefordran, det vill säga den entreprenör vars underentreprenör har en anställd med ett löneanspråk mot densamme. För det fall att en arbetstagare inte får betalt av sin arbetsgivare har denne möjlighet att utkräva lön från uppdragsgivaren som anlitat arbetsgivaren och i nästa steg från huvudentreprenören näst högst upp i kontraktskedjan. I vissa entreprenader kan kontraktskedjorna med underentreprenörer vara långa och lagen ger arbetstagaren rätt att i vissa fall hoppa över samtliga led fram till huvudentreprenören.     

Uppdragsgivarens ansvar
För det fall att en arbetstagare inte får betalt av sin arbetsgivare ska kravet i första hand riktas mot den entreprenör som anlitat arbetsgivaren. Lagen ställer inget krav på arbetstagaren att i första hand kräva sin egen arbetsgivare utan vid förfallen betalning kan arbetstagaren direkt vända sig till uppdragsgivaren. En uppdragsgivare har således ett visst ansvar för sin underentreprenörs anställda. Kravet från arbetstagaren ska framställas skriftligen av arbetstagaren själv eller av den arbetstagarorganisation som arbetstagaren är medlem i. Vid en sådan skriftlig underrättelse inträder uppdragsgivarens betalningsansvar sju helgfria vardagar efter underrättelsen.

Lönefordringen måste vara förfallen för att den ska kunna riktas vidare mot uppdragsgivaren. För att undvika att arbetstagaren dröjer alltför länge med att rikta löneanspråket vidare har lagstiftaren begränsat ansvaret för uppdragsgivaren till tre månader innan underrättelsen. Krav på lön kan alltså inte framställas för längre än tre månader tillbaka.

Huvudentreprenörens ansvar
Om inte uppdragsgivaren betalar inom fjorton helgfria dagar från underrättelsen träder huvudentreprenörens ansvar för lönefordringar in, underrättelse måste dock ske inom sex månader. Huvudentreprenören blir även ersättningsskyldig för löneanspråk om entreprenören inte kan nås av arbetstagaren eller dess arbetstagarorganisation. Även huvudentreprenörens betalningsskyldighet inträder sju helgfria vardagar efter att denne underrättats och betalningsansvaret sträcker sig som längst tre månader tillbaka från det att entreprenören underrättats. Om entreprenören inte kan nås räknas de tre månaderna retroaktivt från det att huvudentreprenören underrättats. 

Oavsett vem arbetstagaren ska rikta anspråk mot måste fordran ha förfallit till betalning och avse arbete inom entreprenaden. En arbetstagare kan alltså inte kräva lön från en uppdragsgivare eller huvudentreprenör för arbete som skett på en annan entreprenad, vilket kan tyckas vara en självklarhet. Vidare har den som fått kravet riktat mot sig rätt att använda samma invändningar mot arbetsgivaren, finns det fog för att lön inte betalats ut så gäller detsamma alltså för uppdragsgivaren och huvudentreprenören.   

Möjligheten att avtala om annat
Lagen är till viss del tvingande och det är därför inte möjligt att avtala om villkor som ger arbetstagarna en sämre rätt än vad som framgår av lagen. Lagen träder dock inte in för det fall att uppdragsgivaren eller huvudentreprenören är bunden av ett kollektivavtal som slutits eller godkänts av en central arbetsgivarorganisation vilket redan reglerar ansvaret för löner i entreprenadkedjan. Förutsatt att dessa villkor som är likvärdiga eller bättre för arbetstagaren än lagen. Om sådant kollektivavtal saknas tillämpas dock lagen för att skydda arbetstagaren.

Trots att lagen är tvingande så finns det finns bestämmelser som går att avtala bort eller som inte gäller om partsbruk eller branschpraxis föreligger. De dispositiva delarna består av entreprenörs eller huvudentreprenörs får framställa samma invändningar som arbetsgivaren får göra. Bestämmelsen om regress är även dispositiv, det är alltså möjligt att avtala om annat än att en huvudentreprenör eller entreprenör kan kräva ersättning från arbetsgivaren efter betalning av dennes anställdas löner, huvudentreprenören kan även kräva ersättning från en entreprenör då det är entreprenören som är närmast i ledet till arbetsgivaren. I de fall där en entreprenör underlåter att betala en arbetsgivares löneskyldighet och kravet övergår till huvudentreprenören måste huvudentreprenören för att kunna kräva ersättning från entreprenören, underrätta entreprenören inom sju helgfria vardagar från det att huvudentreprenören underrättades om att denne underrättats om en lönefordran. Samtligt som framgår från detta stycket är dispositivt och parterna kan alltså avtala om annat, det är alltså avseende dessa bestämmelser som avsteg ibland görs i AFC.59.

Skyldighet att informera
Något som är viktigt att komma ihåg är att samtliga led i kedjan är skyldig att på begäran lämna ut viss information om övriga aktörer inom entreprenaden på skriftlig begäran av arbetstagaren eller dennes arbetsgivarorganisation, detta för att möjliggöra anspråk av lön från andra än sin arbetsgivare. Sådan information måste överlämnas inom fem helgfria vardagar, om detta inte sker riskerar man skadestånd.  

Det är även viktigt att huvudentreprenören skyndsamt anmäler fordran till den uppdragsgivare som underlåtit att betala ett krav om lön. För det fall att anmälan inte sker inom en vecka riskerar nämligen huvudentreprenören att mista sin rätt till regress.

Skyddsnät för arbetstagare eller tandlös lagstiftning?
Huruvida detta kommer att fungera i praktiken återstår att se. Lagen har främst ett preventivt syfte och är tilltänkt att ge entreprenörer ett större incitament att kontrollera de underentreprenörer de anlitar. Anlitar de mindre seriösa underentreprenörer riskerar de själva att bli skyldiga att betala sina underentreprenörers anställdas löner. Det finns dock en viss problematik i att genomföra detta i praktiken. Det finns ingen garanti för att uppdragsgivaren eller huvudentreprenören betalar bara för att arbetsgivaren inte gör det. Även om de har möjlighet att föra kravet vidare så innebär det naturligtvis kostnader och arbete. En av de stora fördelarna ur en arbetstagares perspektiv är dock att det, även om det nödgas gå genom en rättsprocess, finns goda chanser att få betalt. Det finns inte bara två andra bolag att kräva lönen från, de bolagen är förhoppningsvis större bolag och även mer likvida än arbetsgivaren.

Ta del av ytterligare inlägg

Construction works in the waterfront of the port of Stockholm

Prishöjningar på material

Rådande pandemi har pågått sedan mars 2020 och knappast lämnat någon oberörd. I samband med uppstarten har brist på material och råvaror uppstått. Brist på

Läs mer »
Construction site

Joint venture – Vad är det?

Det är inte sällan att begreppet joint venture används inom entreprenadrätten för att genomföra en viss typ av samarbete inom ramen för byggprojekt eller inom

Läs mer »