Regressfordran

Regress betyder att gå tillbaka eller att återvända och i juridiken talar man ibland om regressrätt och regressfordran. Regressrätten innebär en rätt för den som har erlagt betalning för någon annans skuld att få tillbaka det personen i fråga har betalat från den som egentligen är betalningsskyldig. En regressfordran är själva fordringen man har på den andre för att man betalat dennes fordran. Givetvis måste man faktiskt ha erlagt betalning för att senare eventuellt kunna driva in sin fordran. En regressfordran har som regel tio års preskriptionstid. Tio år räknas då från regressfordrans uppkomst. Om en regressfordran gäller en konsument
gäller i stället tre års preskriptionstid. Om man har en regressrätt och därför en regressfordran kan man först begära betalning från den som ursprungligen var betalningsskyldig. Om denne inte går med på betalning kan man ansöka om betalningsföreläggande hos Kronofogdemyndigheten alternativt, om man redan vet att personen inte kommer utge någon betalning, väcka talan i domstol. Vid ett sådant förfarande kan det vara bra att anlita juridisk hjälp för att upprätta stämningsansökan och för att få hjälp med den fortsatta juridiska processen.

I vilka sammanhang kan en regressfordran bli aktuell?

Det kan bli aktuellt med en regressfordran i flera olika sammanhang. En vanlig situation är att två privatpersoner tecknar ett lån. En annan situation kan vara att det rör det sig om en borgensman som betalat en annan persons skuld och som vill utöva sin regressrätt. Det kan också handla om flera borgensmän som är solidariskt betalningsskyldiga eller om ett skadestånd där flera personer är skadeståndsskyldiga. Även styrelseledamöter i ett aktiebolag kan ha regressrätt mot övriga styrelseledamöter, om de är att ses som medansvariga. Detta är
bara ett urval av exempel och det kan finnas fler situationer där en regressfordran blir aktuell.

Solidariskt betalningsansvar och regressfordran

Huvudregeln om det solidariska betalningsansvaret regleras i skuldebrevslagen (1938:81) 2 § första stycket. En borgenär kan kräva vem som helst av gäldenärerna för att få tillbaka sitt belopp. Ett solidariskt betalningsansvar kan bli aktuellt om det är flera personer som exempelvis står på ett lån som ska betalas tillbaka. Den som har betalat skulden har rätt att utkräva varje medgäldenär dennes andel, se 2 § andra stycket. Det innebär att den som kanske har betalat hela lånet och därmed betalat mer än bara sin egen andel av skulden har rätt att få
tillbaka den del som tillhör de andra. Det som sker är alltså en omfördelning av det ekonomiska ansvaret. Till slut står var och en av personerna som varit ansvariga för skulden sin egen andel av skulden. Bestämmelsen gäller skuldebrev men går att tillämpa på andra typer av fordringar om det inte avtalats något annat eller är reglerat i lag.