Golvpriser och onormalt låga anbud i offentliga upphandlingar

I syfte att vinna en upphandling kan anbudsgivare lämna mycket låga priser för vissa poster i ett anbud. En sådan strategisk anbudsgivning kan bli framgångsrik om anbudsgivaren lyckas leva upp till de priser som anbudsgivaren lämnat vid anbudsgivningen. Frågan är då om en upphandlande myndighet kan ställa krav på att anbud under ett visst belopp inte kommer att antas, ett så kallat golvpris eller om anbudsgivare har möjlighet att lämna onormalt låga anbud som understiger ett golvpris.

Vad är golvpris?
Ett golvpris innebär att en upphandlande myndigheten uppställer ett visst belopp som anbudsgivare inte får offerera under. Anbud under ett golvpris utesluts därmed automatiskt. En anledning till att tillåta sådana golvpriser i offentliga upphandlingar skulle kunna tänkas vara för att undvika fördyrningar i upphandlingar då anbudsgivare i realiteten som lämnat lågt prissatta anbud av någon anledning inte kan leverera i enlighet med det lämnade anbudet och kan således komma att begära högre pris för att tillgodose den upphandlande myndighetens behov. Ett lågt lämnat anbud kan också, delvis, hämma kvalitén i en upphandling då anbudsgivare inte lyckas erbjuda det de lovat och den upphandlande myndigheten inte får avsett resultat.

Förändring av rättsläget
Att golvpris tillåts innebär att anbudsgivare dels hindras från att konkurrera med priset, dels att myndigheten genom att utesluta inkommen anbud under ett golvpris inte kan bedöma om anbudet var seriöst menat eller inte. Ett sådant förfarande hämmar inte bara konkurrensen utan strider även mot likabehandlingsprincipen. I varje enskilt fall ska det ske en bedömning av det onormalt låga anbudet med hänsyn till kontraktsföremålet för att skydda leverantörer från godtycklig bedömning samt för att säkerställa en sund konkurrens mellan leverantörer. Det är just den bedömningen Högsta förvaltningsdomstolen kommer fram till i sin dom från den 25 juni 2018 (HFD 2018 ref. 50). HFD nämner att en leverantör som vill dra nytta av betydande stordriftsfördelar eller som önskar pressa sina vinstmarginaler för att exempelvis kunna slå sig in på en viss marknad skulle vara intresserad av att vilja konkurrera med ett lågt pris. En upphandlande myndighet som förkastar ett anbud på grund av ett onormalt lågt anbud skulle enligt HFD kunna innebära en risk för att anbudsgivare behandlades olika och därmed vara i strid med likabehandlingsprincipen.

Onormalt lågt anbud
I den nuvarande upphandlingslagstiftningen ska en upphandlande myndighet när den får in ett anbud som förefaller vara onormalt lågt begära att leverantören förklarar det låga priset. Om inte leverantören på ett tillfredställande sätt kan förklara det låga priset eller kostnaden ska myndigheten förkasta anbudet. Om det onormalt låga priset också beror på att anbudet inte stämmer överens med tillämpliga miljö-social-eller arbetsrättsliga skyldigheter kan myndigheten förkasta leverantörens anbud. Nuvarande regelverk stadgar alltså en skyldighet för upphandlande myndigheter att begära en förklaring till det onormalt låga anbudet och det är först om leverantören inte kan lämna en tillfredställande förklaring till det låga priset som en myndighet kan förkasta ett anbud.

Upphandlande myndigheter har större frihet vid sina bedömningar
Det finns ingen definition av vad som utgör ett onormalt lågt anbud. Bedömningen huruvida ett anbud är ett onormalt lågt anbud ska bedömas i förhållande till föremålet för upphandlingen och det är den upphandlande myndigheten som i varje enskilt fall måste göra den bedömningen. Exempelvis kan vad myndigheten historiskt sett avropat, anbud som väsentligt ligger under marknadspris och övriga leverantörers anbudspriser verka som en vägledning för att kunna fastställa vad som utgör ett onormalt lågt anbud. Även frågan om en leverantörs förklaring till det onormalt låga anbud är tillfredställande ska ske utifrån en bedömning i det enskilda fallet. Här fästs det vikt på om leverantörens förklaring till det låga priset är seriöst menat med hänsyn till upphandlingsföremålet. Om leverantören lämnar en rimlig, noggrann och detaljerad förklaring till det lämnade låga priset kan mot bakgrund av rättspraxis indikera på att förklaringen bedöms som tillfredställande. Faktorer såsom branscherfarenhet och kännedom om vad som historiskt avropats kan alltså få avgörande betydelse.

Det är alltså möjligt för en leverantör att uppge en krona för vissa poster i ett anbud i en offentlig upphandling utan att ens anbud per automatik förkastas. Leverantörer har i enlighet med likabehandlingsprincipen rätt att konkurrera på lika villkor vilket också inbegriper priset. Istället för att utesluta en leverantör på grund av ett onormalt lågt anbud har den upphandlande myndigheten enligt upphandlingslagstiftningen en skyldighet att begära en förklaring till det låga priset eller kostnaden. Det är först när den upphandlande myndigheten finner att leverantörens förklaring inte är tillfredställande som myndigheten har rätt att förkasta anbudet. En sådan bedömning ska myndigheten göra utifrån omständigheterna i varje enskilt fall.

Ta del av ytterligare inlägg

Construction works in the waterfront of the port of Stockholm

Prishöjningar på material

Rådande pandemi har pågått sedan mars 2020 och knappast lämnat någon oberörd. I samband med uppstarten har brist på material och råvaror uppstått. Brist på

Läs mer »