Force majeure

Den så kallade force majeureklausulen i avtalsförhållanden har länge varit en standardklausul som återfinns i många avtal utan att den uppmärksammats eller funderats över. Regleringen avser hinder som uppstår vid oförutsedda, extraordinära händelser som ingen av parterna har kunnat räkna med och ska kunna lastas för. Regleringen är tänkt att definiera en möjlig befrielsegrund från parternas avtalade prestationer utan att det ska uppfattas som kontraktsbrott. Alternativt ska prestationen i sin helhet kunna skjutas upp i enlighet med etablerade klausuler. 

Oförutsedda och extraordinära händelser har dock i praktiken lyckligtvis varit sällan och möjligtvis begränsade till arbetsmarknadspolitiska konflikter som strejk eller lockout. Därutöver är det inte sällan en subjektiv uppfattning om vilka händelser man borde kunnat räkna med eller inte, och situationen får avgöras från fall till fall. Tillkommer att parternas verksamhet i sig och verksamhetsområdet kan ge anledning till tolkning om vad som parterna kan räkna med eller inte och vad som är extraordinärt. I internationella affärsrelationer har klausulen av naturliga skäl tidigare haft större relevans än på lokala affärsförhållanden.

Genom händelseutvecklingen i världen de senaste åren har dock force majeureklausulen återigen fått förstärkt praktisk betydelse även på den inhemska marknaden och det finns behov att se över gamla standardformuleringar.

Som ett exempel fanns sällan klausuler som ens nämner begreppet pandemi, karantän eller restriktioner av olika slag. Det är med lärdomen av COVID och ovissheten av kommande virusvarianter som force majeureklausuler borde kompletteras i den delen framöver. Det kan visserligen diskuteras om pandemin i dagens läge fortfarande utgör ett hinder som är så pass oförutsebart att det omöjliggör den avtalade prestationen helt och hållet. Det är dock avtalsvillkoren som styr och därför i parternas intresse att undvika olika tolkningar från början. Ingen kan se in i framtiden och tidpunkten för det, som kan betraktas som oförutsebart, uppfattas oftast olika.

Utöver pandemin är numera även krigsutbrott, sanktioner och inflation punkter som normalt kan uppfattas som klassiska force majeurebestämmelser och som har fått ökad betydelse. I praktiken är det dock oftast följdeffekterna som ställer till problem i form av ökade priser samt tillkommande kostnader och inte prestationsförmågan i sin helhet. Som regel utgör en force majeureklausul en befrielsegrund från en avtalad prestation i sin helhet och det kan vara svårt att endast argumentera för en ändrad prissättning till följd av oförutsedda och extraordinära omständigheter utifrån en force majeureklausul. Det finns därmed behov att förtydliga även andra delar vid avtalsskrivning som till exempel indexklausuler eller särskilda förbehåll. 

Det bör noteras att branschspecifika regleringar oftast bara ta upp frågan om hinder och eventuell rätt till tidsförlängning. Blir prestationen i sin helhet omöjligt finns det däremot risk att parterna hamnar i diskussioner om rätten till hävning vilket kan vara mycket svarare att bedöma i det enskilda fallet.

Trots att vissa händelser inte är helt oförutsebara kan de ändå vara extraordinära och ligger utanför parternas kontroll. Det finns därmed all anledning att se över sina avtal och särskild force majeureklausulen som länge varit en standardklausul utan större praktisk relevans. Det torde ligga i båda parters intresse att förebygga diskussioner om ansvarsfördelningar som är svåra att hantera under eller i slutfasen av ett gemensamt projekt och som ändå bygger på en gemensam förståelse för den uppkomna situationen.

Ta del av ytterligare inlägg

Kort om nya LAS

I regeringens proposition Flexibilitet, omställningsförmåga och trygghet på arbetsmarknaden lämnas förslag på en reformerad arbetsrätt, ett nytt omställningsstudiestöd och ett nytt grundläggande omställnings- och kompetensstöd. Majoriteten av

Läs mer »